Enneagrammet är en relativt ung modell. Den har funnits tillgänglig i precis 50 år och dess spridning tog fart främst under 80-talet. En av dem som bidragit stort till dess utformning, Claudio Naranjo, var visserligen psykiatriker och arbetade på Berkley Universitetet, men modellen har haft svårt att få komma in i de finare akademiska rummen. Det är många som under åren försökt ändra på detta. En av dem var David Daniels (1934-2017), också han psykiatriker och professor på Stanford Medical School. Han hade kurser för studenter på Stanford under många år, men oftast lite vid sidan av den vanliga utbildningen.
1994 hölls den första internationella Enneagramkonferensen med över ettusen deltagare och den hölls på Stanford. Då bildades IEA – International Enneagram Association – med syfte att: ”skapa förståelse för och främja ett etiskt användande av Enneagrammet som ett kraftfullt verktyg för mognad och utveckling”.
Ett av David Daniels stora livsmål var att bidra till Enneagrammet erkännande i akademiska sammanhang. Som professor i psykiatri avskydde han från början typologier, han tyckte de satte människor i lådor. När han satte sig in i Enneagrammet förbluffades han över att det inte alls handlade om det – snarare om att få ut oss ur de lådor vi redan sitter i, som han uttryckte det. Och att modellen handlar om adaptiva mönster i vårt sätt att förhålla oss till omgivningen – något han kunde känna igen som psykiatriker. Året efter David gick bort publicerades en artikel som han varit med och skrivit i Journal of Adult Development – en ansedd vetenskaplig tidskrift. Det var ett stort steg för Enneagrammets erkännande, även om det förstås bara var ett steg, det behövs så mycket mer. Men mer är på gång:
En av dem som samarbetade med David Daniels är Dan Siegel, professor i psykiatri på UCLA. Han är känd för att ha skrivit en mängd böcker om betydelsen av Mindfulness för vår psykiska hälsa. Han förekommer ofta i sammanhang kring Neurovetenskap – hur vi kan förstå våra hjärnors betydelse för att vara människa. Han har myntet begreppet Interpersonal Neurobiology, vilket är ett nytt sätt att se på vårt ”mind” – som en process som involverar flera delar av kroppen än hjärnan. Dan intresserar sig också för Enneagrammet. Under närmare 15 år har Dan Siegel, David Daniels, Denise Daniels, Laura Baker och Jack Killen – alla med vetenskaplig bakgrund – arbetat på en bok som ska koppla ihop Enneagrammet med flera andra teorier inom psykologisk forskning. Jack Killen har skrivit flera artiklar om Enneagrammet och forskning, t.ex. denna.
Boken kommer att heta Wholeness och eventuellt kommer den ut redan nästa år. I en intervju på senaste Enneagram Global Summit berättade Dan om bokens grundteser. Det man har tittat på är psykologisk forskning kring temperament, nervsystemet, anknytning och korrelerat det med de tiotusentals personliga berättelserna från Enneagrammets Narrativa tradition. I den lägger man störst vikt vid den personliga upplevelsen av att ha en viss strategi och utbildningen bygger främst på s.k. panelintervjuer. Dan menar att när man väver ihop dessa berättelser med vetenskapen om vårt nervsystem så framkommer tydliga mönster – något man i boken kallar för PDP – Patterns of Developmental Pathways. Man har också undersökt enäggstvillingar utifrån anknytning och temperament för att utesluta enbart genetisk koppling. Vad man ser är att våra beteendemönster baseras både på ett grundläggande temperament och våra erfarenheter.
Enneagrammet har tre tydliga grundkänslor kopplade till de tre intelligenscentren – mental, fysisk och emotionell. I boken Wholeness kopplar man dessa till en annan forskares arbete; Jaak Panksepp. Han utkristalliserade sju grundkänslor, fyra positiva och tre negativa. De tre negativa korrelerar helt med de som den Narrativa traditionen använder för de tre intelligenscentren: Anger, Fear och Sadness/Social distress. Dan Siegel berättade att han vid ett tillfälle tillsammans med 150 studenter frågat dem vilken av de tre känslorna som dominerade dem under stress. 90% av dem kunde identifiera en av känslorna som mest typisk. Efter det fick de frågor kring sin anknytning till världen, i form av fokus. De fick välja på: Att ha ett inre fokus, att ha sitt fokus utåt i världen eller båda. Samtliga hittade att en av de tre stämde bäst. Slutligen visade man på vilka kombinationer av grundkänsla och fokus Enneagrammets nio strategier bestod av och alla hittade fram till en av de nio – och detta helt utan att Enneagrammet nämnts. Det enda man tittade på av dominerande grundkänsla och fokus.
Ett annat mycket intressant sammanhang där Dan Siegel är involverad är i arbetet kring att skapa en motsvarighet och komplement till FNs 17 globala mål (SDG), med utgångspunkt i människan. Hur vi människor behöver utvecklas för att kunna lägga våra destruktiva beteenden åt sidan och nå de 17 SDG:erna. De mänskliga målen kallas Inner Development Goals (IDG) och nyligen var Costa Rica det första landet i världen som implementerade dem i den offentliga sektorn.
I övrigt i den akademiska världen finns många godkända doktorsavhandlingar där Enneagrammet använts och flera pågående. Bland annat en om Enneagrammet och trauma av Ingrid Hurwitz, Enneagramlärare i Sydafrika och en om Enneagrammet och ledarskap av Claudia Nario från Chile. Claudia är även medförfattare till en ny bok som belyser personlighetsforskning samt hur man kan se på personlighet ur ett evolutionärt perspektiv. Boken heter Nine Sapiens och undersöker möjligheten att Enneagrammets nio strategier är svar på olika behov som uppstått allteftersom människan och hennes levnadsvillkor utvecklats.
Forskning om personlighet är bara i sin linda – det finns så oerhört mycket som vi inte vet. Vi hoppas förstås att Enneagrammet kan spela en roll i att förstå mer om människans tanke-, känslo- och beteendemönster.
